Spelhus 

Spel kallades vid gruvor en anläggning som uppfordrade malm eller berg och som drevs av annan källa än muskelkraft.

Det gamla Östergruvespelet i Vintjärn byggdes 1847 och drevs av vatten från gruvdammen. Östergruvespelet var vid 1880-talet både gammalt och ineffektivt. Oskar Forsgren gjorde 1888 en detaljerad ritning och ett kostnadsförslag på ett nytt spelhus. Detta uppsattes 1890 ett tiotal meter nedanför det gamla Östergruvespelet, som då revs. Forsgrens spelhus är det hus som står kvar bredvid brukskontoret än idag. På andra sidan vägen, nordöst om spelhuset finns idag hjulgraven efter det äldre Östergruvespelet fortfarande kvar.

Spelhuset drev spel till Östergruvan och Försöket. Bara något år efter spelhuset uppfördes en större turbinbyggnad sydväst om gruvområdet. Denna turbin drev spel till de västra gruvorna och pumpanläggningarna till samtliga gruvor. Av denna finns idag endast en järntub och en turbingrop kvar. Denna turbin av Sscwankrugstyp och ritad av Ångström. Turbinanläggningen här var större än spelhuset men hade inte en lika utsmyckad byggnad. Med spelhuset och denna turbinanläggning var Vintjärn på 1890-talet ett modernt och högteknologiskt gruvsamhälle.

Spelhuset i Vintjärn är ett av Sveriges få existerande spelhus idag. Spelhusen fick med sina turbiner en stor genomslagskraft i Sverige på 1890-talet och uppfördes vid så gott som alla gruvor med ekonomi. De ersatte de omoderna och vattenkraftsslösande vattenhjulen och gjorde berg- och malmuppfordringen mycket mer effektiv. Glansperioden blev däremot kort, för bara några decennier senare kom elektriciteten och de flesta spelhus revs.

 Invändigt består spelhuset av ett öppet maskinrum och ett mindre kontrollrum där regleringen av spelanordningen sköttes. Under en del av maskinrummet finns den slaggstenssatta grop där turbinen var placerad. Vatten leddes till turbingropen från dammen via ett dike och en trätub. I turbinen omsattes vattnets rörelseenergi till att driva spelanordningen som var placerad i maskinrummet. Turbinen var en Zuppingerturbin med förbättringar konstruerade av Ångström. Fallhöjden till turbinen var 13 meter

.I slutet av 1800-talet började turbiner användas för att driva spel. De hade den fördelen att de var billigare i anläggning och reparation än vattenhjul, de var lättare att hålla isfria vintertid och de gav mycket mer kraft än vattenhjul från samma mängd vatten. Från turbinen överfördes rörelsen till lintrumman vanligtvis genom kugghjulsutväxling. Spelanordningar krävde motsatta rörelser eftersom kärl både skulle hissas upp och ner i gruvan. Denna rörelse åstadkoms antingen genom att turbinen var försedd med dubbla skovelrader eller att lintrumman hade en växlingsmekanism, vilket var fallet i Vintjärn.

Efter elektriciteten kommit, fanns inte längre något behov av spelhuset. Byggnaden användes då som sliphus. Därav har spelhuset kallats för sliphuset av byborna.

Byggnaden har restaurerats med bidrag från Europeiska jordbruksfonden, Länsstyrelsen Dalarna, Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur och Stora Enso Skog AB

Ritning till höger: ”Spel till Vintjerns Grufvor”. Oskar Forsgren, 1888
från Stora Enso ABs arkiv, Arkivcentrum Dalarna